För någon dag sedan hamnade jag i en artikel om ett av alla utsatta barn. Artikeln handlade om Nuha, en elvaårig flicka från Syrien, som kämpar för sin barndom. När Nuha berättar om hur hennes hemstad tidigare sett ut, påväg till skolan, så fastar jag direkt.
"This was my friend Sara´s house, and here is the place where my brother used to buy me ice cream."
Hon berättar att de förstörda byggnaderna gör att hon inte längre känner igen sig när hon går runt i närområde. Staden hon lever i som tidigare var hem till över 250 000 människor är nu så tyst att man skulle kunna höra en knappnål falla mot backen.
Nuha berättar om hur hennes liv förändrades för snart fyra år sedan. Det var när kriget tog hennes bror Sa´adou. Han lämnade huset för att köpa Nuhas favoritglass och blev träffad av en bomb som sprängdes i området. Hon kan inte glömma den dagen.
"I am supposed to be too young to remember that we went through, but I do. I sometimes think he will come back with the ice cream that i love."
Nuhas brors död var bara början på vad hennes familj gick igenom. Efter hans död flyttade hela familjen till ett område som skulle vara säkrare. Men hyran var för dyr och de kunde bara bo där i två månader innan de återvände. Det här hände just innan ett två år långt militärt ingrepp satte fart i staden. Konstant bombande, beskjutning och brist på mat och hälsovård ledde till att familjen tappade ännu en familjemedlem. Nuhas lillasyster.
Allt detta trauma ledde till att Nuha började uppföra sig aggresivt. Det vart för mycket för henne och hon isolerade sig. Alla har inte den turen som Nuha hade. Hon var en av de barnen som fick stöd av UNICEF och deras stödcenter. Det tog några månader för henne att kunna ta kontakt med andra barn och komma in i samhället igen. Nuha kom in på en skola ledd av UNICEF där hon fick chansen att komma ikapp med sin utbildning. Egentligen skulle hon gå i femman idag, men kriget i Syrien har gjort att hon har missat tre år av skolan och går i tvåan idag. Det är ingenting som hindrar henne. Hon ser ljust på framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar